hannas

Hipp hipp hurra för Doris idag! Två månader blir tösen som för ett par veckor sedan även fick en pappa på pappret. Då vi var till familjerätten och Andreas skrev under faderskapet. Ja, att det behövs göras år 2017 är en helt annan fråga ... 

 

Det känns som om Doris alltid har varit hos oss. Hon är så självklar även om det bara gått två månader. Det är en skön känsla. Vi håller fortfarande på att lära känna varandra och som alltid med spädisar - när man tycker att man har grepp om någon form av rutin så ändras den. Och det med besked. Som att sova efter frukosten. Det gör vi inte längre. Som att nöjt ligga i vaggan och sova. Går inte. Utan bara i någons famn. Det gör att vardagen blir <tillfällig> svår, att laga mat eller torka bajsrumpa med en hand går liksom bara inte.Vi kämpar på, mest jag utifrån mantrat This too shall pass. 

  

Hon äter fortfarande bra och med god aptit. Det blir sex matningar per dygn. Där nattmatningarna de senaste nätterna har uteblivit på grund av sovande bäbis! Yey! Hon somnar vid 23-tiden, efter kvällsmatningen, och vaknar sedan någon gång mellan 05-07 för frukost. #gladmamma Den goda aptiten syns både på hennes lår och på vågen. Nu väger hon 5200 gram vilket är en fortsatt raketökning på viktkurvan. Det känns bra. Hon kommer att vara rustad dels för förkylningar, dels för vintern som lurar runt hörnet. 

 

Hon växer även på längden, ståtar nu med 56 cm vilket märks i garderoben. Många av kläderna är får små och det är dags för den första rensningen. Det är kul, och det innebär också att hon måste ha nya kläder. Detta har jag klickat hem från Zara.  

 

Under sina vakenperioder är hon verkligen med. Hon gillar att ligga i gymmet, spana på grejerna och prata med dem. Hon gillar när Elis pratar med henne. Då tittar hon med stoooora ögon på honom och försöker härma hans munrörelser. Superkul att se. Hon ler, skrattar och pratar mycket när man pratar med henne. Hon har börjat greppa tag på eget initiativ i händer och hår. Och hon är stark, får ett ordentligt tag.