livet på landet = stelkrampsspruta

Bra jobbat, Majsan!
 
Jag hade precis gett katterna mat när Majsan for som ett skott in i skafferiet, rakt in i kassen med panten. Det lät som fan. Jag trodde att Kärstin hade gett henne ett tjuvnyp. Men inte då. I stället kom Majsan ut ur skafferiet, i slow motion och morrandes. Med en mus i munnen. Kärstin, som var nyfiken på det där som hängde i munnen, backade åt den morrande syrran. Majsan fortsatte sin slow motion-promenad in till vardagsrummet där hon tog skydd vid soffbordet (bilden). Fortfarandes morrandes med musen i munnen. Jag var övertygad om att musen var död. Och så sprang hon, fortfarande morrandes, upp för trappan och in under vår säng. Hennes safe place. Där släppte hon taget om musen och den lilla filuren levde ju. Och nu började jakten på en halvtuggad mus. Andreas var med, utrustad med handskar och en påse. Jag, utan handskar och påse, lyckades mota in musen i ett hörn och trodde att det var lugnt. Att Andreas kunde bara plocka ut den, men den lilla filuren ville annorlunda. Den bet mig, blixtsnabbt,för att sedan kuta vidare till nästa hörn i rummet. Nu kunde Andreas plocka den och gå ut med den i påsen. Majsan gick sedan ett par timmar och letade efter sitt byte, medan jag tillbringade många timmar på vårdcentralen för att få en stelkrampsspruta. I förebyggande syfte.
 
Älskar livet på landet. Nu pågår övertalning av Majsan om att nästa gång själv ha ihjäl sitt byte. Så slipper vi jaga och döda.

"Låt SD tyna bort i vardagstristessen"

Det här kan vara det bästa debattinlägget om valresultatet jag har läst. Signerat Henrik Schyffert i Aftonbladet.
 

Nu har vi skrikit rasister och vänt dem ryggen i fyra år. Hur gick det? Jo, en fördubbling av partiet.

SD har fått sätta agendan och så fort de har synts i media har det handlat om enkla och snabba lösningar. För det är LÄTT för folk att förstå och relatera till SD. De målar upp en enkel värld med pensionärer mot muslimer, rebellerna mot imperiet och Itchy mot Scratchy. Problemet är att politik inte är enkel och tydlig utan krånglig och tråkig. Riktig politik är inte en serietidning utan en lång seg rysk roman med 700 olika karaktärer, ord som kapriciös, liten text och inga bilder.

Om vi nu istället med dialog tvingar bort SD från sina skissartade förklaringar och tvingar dem att prata om riktig politik - försurningen av Östersjön, rondelltätheten i Bohuslän och omorganisationen av norra Kalmars brandförsvar - så kommer kanske deras svart-mot-vitt-agenda att tappa styrfart.

Tänk en partiledarutfrågning där Anna Hedenmo frågar Jimmie om hans syn på resursfördelning av biodrivmedelsindustrin i en timme, istället för att låta honom mala på om det han vill och kan. Hur kul skulle hans sympatisörer tycka att det vore?

Och när SD syns i tidningarna skulle det vara notiser om deras reaktioner på den samordnade prövningen av miljöbalksanpassningen. Inga krigsrubriker och spännande smygfilmade avslöjanden.

Där kommer de att försvinna och drunkna i den tråkiga dy som är svensk politik och deras väljare snabbt bläddra vidare till seriesidorna och tv-tablån.

De kommer - ungefär som sina själsfränder i brittiska BNP före dem - att tröttna på vardagsslitet och, en efter en, tyna bort.

Eller så biter vi ihop och låter dem få alla mandat i riksdagen under sex månader och så tittar vi på när Sverige blir strömlöst, folk måste föda på bussen och man är tvungen att slanga internet från nån trasig bankomat med hjälp av två startkablar och lite folie.

Jag säger inte att vi ska sluta kalla dem för vad de är, rasister och idioter, men som The Clash sa: "Give ’em enough rope… and they’ll hang themselves".

prångfix

Nu har vi bott in oss här i åtta månader. Nu börjar tankarna på hur vi vill ha det klarna. Och nu kliar det i fixarfingarna. Först ut är prånget mellan köket och toaletten.
 
Byebye skåpet och hello bord, vägghyllor och förvaring.
Byebye trasig tapet och hello vitmålade väggar.
Byebye trasig matta och hello Istanbul.
Visa fler inlägg