ledsen dag

Nyheten om att Klas Ingesson förlorade kampen mot cancern gjorde mig ledsen. Riktigt ledsen. Tårarna har runnit. Jävlaförbannadehelvetssjukdom. Svensk fotboll har idag förlorat en av sina stora. För mig är Klas Ingesson svensk fotboll. Ochframför allt VM-laget '94. Han visar att alla behövs. Ett lag kan inte bara bestå av publikfriande bollkonstnärer, eller eleganta mittbackar som har koll på allt eller spelare med en omänsklig kondition. Alla behövs för att nå framgång. Ingesson var urkraften själv. En kämpe som inte gav upp utan gjorde alla runtomkring ännu bättre. En spelare med den starkaste skallen - det måste han ha haft för, herregud, hur har han annars orkat? Jag är glad och tacksam över att han valde att göra sin resa, sin fajt mot the big C, publikt. Ett tecken på en styrka, mental styrka. Han har många gånger ingjutit hopp i mig med sin kämparglöd, kärlek till livet och fotbollen.
 
Vila i frid.
Tack för all fotbollsmagi du skänkt vårt land.
#fuckcancer

istanbul: Hamam

Besök på ett hamam (turkiskt badhus) stod långt upp på vår att-göra-lista i Istanbul. Vi längtade efter att bli ångade, löddrade, skrubbade och masserade! Det kryllar av badhus i Istanbul. Den mest kända är Cemberlitasbadet som också används för filminspelningar och reklamfoto.
 
Vi valde Süleymaniyemoskéns hamam som är för båda könen. De andra är uppdelade, där kvinnorna till och med på vissa ställen har inte bara skild avdelning utan även helt andra öppettider än männen.
 
Süleymaniyemoskén stod färdig åt Sultan Süleyman I år 1557. Han och hans fru är begravda på gården.
 
Det kostar 100 TL (400 kr) för 90 minuter för tvagningsritualen. Man får ett omklädningsrum och vi tjejer får låna bikini om vi inte har med oss egen. Killarna ska vara spritt språngande näck under den lilla handduken. Ombytta får man ett par sandaler/träskor/mordvapen = platåträskor och blött marmorgolv.
 
Man visas in i tvättrummet där fuktigheten är skyhög. Man lägger sig på en stor uppvärmd marmorsten och ska ligga där i 45 minuter så kroppen svettas ur alla gifter. Sedan är man redo för massören.
 
Här arbetar endast manliga massörer och min var en senig man i 60-årsåldern, med stor mustasch. Han hällde vatten över mig, temperaturen ökades för varje skål vatten. Sista var hysteriskt varmt så jag inte fick någon luft. Han bara körde på, kunde ingen engelska och det var inget för veklingar. Skrubben gjorde stundtals ont, ben och armar böjdes i vinklar jag inte trodde var mänskligt möjligt och hans sylvassa händer knogar gav en allt annan än behaglig massage.
 
Men.
 
Det var så skönt.
 
Efteråt. Kroppen var babylen och loj. Jag kände mig avslappnad och lätt. En upprymd känsla i kroppen. Ren. När vi eftersvettades över en rykande kopp äppelte började dock Andreas blöda näsblod. En kombo av värmen, fuktigheten och nässprayanvändning.
 
Lova mig att prova Hamam när du är i Istanbul! Det är en häftig upplevelse som ger en härlig känsla efteråt. Perfekt sätt att antingen starta eller avsluta ledigheten på.
 
[Tidigare inlägg är publicerade 9/10, 16/10 & 23/10]
Visa fler inlägg