il grande finale

Igår, söndag, var det så dags. Dags att spräcka EM-bubblan för alltid. Finalen avgjordes på Friends Arena i Solna och jag var där!
 
Vilken upplevelse! Vilken grej! Vilken arena!
 
Alla volontärer och vi som har jobbat med EM i alla värdsstäder for upp till Solna, bjöds på "grillfest" vid Skytteholm (grillfesten bestod av en kokt korv och en cola - vi dissade det för 35 minuters kö på Max), och sedan såg vi finalen. Vi i organisationen satt i en av arenanas loger och njöt av vadderade stolar och underbar utsikt!
 
Och vilken stämning det var. Norge hade 90 procent av publikstödet och ljudkulissen var helt enorm. Spelsmässigt var det en jämn match. Inledningsvis hade Norge matchen medan Tyskland uppträdde stressat. Norge missade en straff och när sedan Tyskland trampade till på allvar under tio minuter tog de också ledningen. Norge fick ett mål bortdömt för offiside och missade ytterligare en straff i andra halvlek. Tyskland spelade hem sitt sjunde raka EM-guld. Galet. Men störst jubel kom i halvtid. När det svenska landslaget tågade in på gräset och tackade för stödet. Då var det inte bara jag som stod där med ståpäls och tänkte "fan, ni skulle ha spelat här ju!".
 
Över 41 000 åskådare // Skaplig utsikt från loge 4.

Svenska landslaget // E4:an hem