ett magiskt avsked
Jag höll mig i två låtar. Sedan kom tårarna - när de första tonerna av favoriten Stoppa mig juni (lilla ego) hördes i arenan. Sedan rann tårarna till och från i tre timmar. Ibland försvann tanken på att jag var på en begravning, men när verkligheten slog till som en knytnäve i magen bubblade tårarna upp igen. Och när Jocke står på scen och gråter - tja, då gråter jag.
Det finns massor att skriva om avskedet i lördags. Men jag har inte bearbetat allt än. Jag har inte landat. Tycker att det var en bra konsert, bra låtar och energi. Har aldrig hört Mannen i den vita hatten så jäkla maffig tidigare - det är gåshud bara jag tänker på det.
Vi bjöds på:
- Gigi
- 999
- Stoppa mig juni (lilla ego)
- Romeo återvänder ensam
- Vinternoll2
- Var är vi nu?
- hjärta
- Andromeda
- Egoist
- Vi är för alltid
- Innan allting tar slut/Den vänstra stranden
- La belle époque
- Ingenting
- Kärleken väntar
- Vinter17
- Jag ser dig
- Musik non stop
- Socker
- Utan dina andetag
- Sverige
- 747
- December
- Förlåtelsen
- Dom andra
- Mannen i den vita hatten (16 år senare)
- Den sista sången
