20:e och sista
När jag fyllde 40 fick jag ett presentkort hos tatueraren. Det var i april. Medan livet hände funderade jag över motiv. Efter att pappa gick bort blev motivet klart för mig - Jämtland. Så klart. Velade mellan flaggan, Brunkulla, Storsjöodjuret och fjällen.
Sen kom min sjukdom och medicinering. Och med Waran avrådan att tatuera mig. Inte av medicinska skäl, utan att slutresultatet kan bli dåligt. Blöder jag mycket kan det skölja bort bläcket.
Jag fick panik.
Jag ville ju göra något för pappa, något med Jämtland. Jag rådfrågade "min" tatuerare. Som sa att det var lugnt med det motiv jag ville ha.
Jag trotsade läkaren. Bokade tid direkt. Nu sitter min 20:e och sista tatuering på vänster arm.
En Brunkulla.
Jag blödde knappt under tiden. Och läkningen har gått som förväntat. Jag är supernöjd. Stolt. Den betyder så mycket för mig. Är glad att det blev min sista tatuering. Ja, jag kommer nog inte våga göra någon mer nu. Avslutar på en jämn siffra. 21 år efter min första.