hannas

Bara sådär.

Fast man anstränger sig och hoppas och tror så sitter man ändå här.

Lämnad.

Jag vill tro att vi delar ansvarsbördan för att det blev så här, men så blir jag förbannad och tänker att du visade ingen förståelse för mina behov. 

Okej, jag är krävande men det visste du redan! Det var DU som inte räckte till.

Sen lugnar jag ner mig och inser att felet faktiskt är mitt och ingen annans.

Bara mitt.

Vet ni…  jag trodde faktiskt att det skulle vara längre.

Jag är inte naiv, jag visste att det inte var för evigt.

Men att det skulle ta slut redan nu… det kunde jag inte föreställa mig.

Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan dig.

I alla fall inte den här veckan ... och lite in på nästa ... 

Augustilön… allt är förlåtet.

Snälla kom tillbaka.