hannas

Boken är ett måste att läsa. Föreställningen ett måste att se och höra. Att få utanförskap förklarat för sig i ett otroligt målande och ont-i-magen sätt - det är få som lyckas kunna leverera det. Men Jason "Timbuktu" Diakiaté gör det. Så bra. Tydligt. Med darr på rösten. Med spritt i benen. Med fokus och en skör röd tråd. Med souliga och bluesiga toner till samhällskritiska texter. Allt i ett avskalat format. Som fullkomligt knockade mig. Jag grät flera gånger. Blev illamående över att höra hans upplevelser på grund av sin hudfärg, och sökandet efter sina rötter. En monolog med så mycket känsla och äkthet.