Hur mår jag?
Rätt spretigt skulle jag nog bäst beskriva det.
Jag har tagit en massa prover och alla visar att det går åt rätt håll. Det kommer att ta tid men det går åt rätt håll 🙌🏼
Jag har ont. Något så djävulskt ont. Det är pga inflammationen och vätskan i vänster lunga. Inte propparna. De känns inte. I vanliga fall får man morfin som smärtlindring men då jag ammar är jag utlämnad till receptfri alvedon. Hjälper
så där. Jag kommer att ha ont länge.
Propparna kommer kroppen att äta upp, det kan ta upp till ett halvår innan de är borta. Under tiden tar jag blodförtunnande medicin, Innohep. En spruta i bukfettet dagligen. Det är för att blod- och syresätta lungan så den inte dör. När jag slutar
amma blir det tabletter istället.
Jag är sjukskriven januari ut. Dels på grund av smärtan, dels för att avlasta hjärtat som får går på maxfart just nu. Det märks iform av hjärtklappning, hårda hjärtslag, hjärtat hoppar över slag och en puls och sänka som inte går ner. Därför
äter jag sedan en vecka tillbaka en betablockerare - metaprolol. Känner redan effekt! Nu ligger puls och sänkan på bra nivåer.
Varför jag fick propparna vet man inte. Jag borde inte få dem. Jag tillhör ingen riskgrupp, finns ingen propphistorik i familjen osv. Enda förklaringen just nu är förlossningen. Det kan uppstå blodproppar i de tunna blodkärlen i bäckenet pga påfrestningen
som en förlossning innebär och så har några vandrat. Om det sker är det vanligt inom tre månader efter förlossning. I mitt fall fem månader men ingen regel utan undantag ju ...
Läkarna letar vidare och skannar igenom mig i jakt på svar. Jag lämnar litervis med blod varje vecka, hjärtat ska undersökas med ultraljud, det ska göras gynekologiska undersökningar och mammografi.
Nyligen gjorde jag en skiktröntgen av buk, tarmar och lever. Det gick bra och jag väntar på svar. Däremot fick jag en kraftig allergisk reaktion på kontrastmedlet. Jag är prickig från hårbotten till tårna. Rödprickig, rödflammig. Det kliar satan.
Träffade läkare på vårdcentralen i fredags som sa åt mig att äta receptfri allergimedicin. De på Apoteket sa nej, om du ammar får du inte äta det. Så jag struntade i det och utslagen blev värre under helgen. Pratade med 1177 som sa att
jag visst kan ta allergimedicin trots amning, och rådde mg att prata med lungläkaren utifall jag reagerar på Innohep. Så veckan inleddes med ett sjukhusbesök för att kolla utslagen. Det är en reaktion på kontrastmedlet och läkaren sa nej, ingen allergimedicin om du ammar. Du får en kortisonbehandling i en vecka.
Så, hur mår jag? Fysiskt så har jag ont, är stel, får inte bära/lyfta, andfådd, hostar, har blåmärken på hela magen och hela jag är rödprickig. Psykiskt är jag matt. Orolig över att inte veta varför jag fick propparna. Less
på alla biverkningar som uppstått längs vägen (hjärtmedicin och allergiska reaktion) och alla sjukhusbesök. Fler undersökninga väntar ju. Hur vänjer man sig? Jag vet att det är bra att detta tas på allvar, att hela jag kollas upp. Jag
vet. Men det är utmattande.