inte vad jag hade planerat

Den 27 slog magsjukan till. Hos mig och Andreas. Hemskt! Hatar’t! Usch för att inte få behålla nåt, att kräkas och bara vänta på att ungarna ska börja.

Men det gjorde de aldrig. 

Nu är det över 48 tummar sedan sista symptom hos oss. Och de har klarat sig.

Det kan ju bara betyda att vi inte fick kräksjukan utan någon form av matförgiftning. Vi har i stort sett ätit samma mat förutom lunchen den 26:e. Då åt jag och Andreas varsin omelett. Dåliga ägg? 

Oavsett orsak har inte mellandagarna blivit som jag tänkte mig: oändligt jullov för Elis fyllt med familjemys, biobesök och jul i hallsta. 

Så surt. Så ledsen för det. 

Och jag har inte haft ork att skriva om min första jul hemma, alla fina klappar som låg unde granen till mig och tankar inför 2019. Är inte lite pepp på det året alltså. 
(null)
Sängliggandes i över 24 timmar. Stirrandes i taket. 
(null)
Elis fick en glass för stort tålamod med sjuka päron när jag hade ork att åka till Ica.