hannas

Den här graviditeten är inget som den förra. Halsbrännan och den strejkande ryggen javisst men inte karpaltunnelsyndrom, sammandragningarna som får mig att tappa luften, trycket uppåt när Sven-Doris växer/sparkar/vänder på sig som gör att jag tappar luften/inte får någon luft, restless legs eller den förlamande tröttheten som har plågat mig under hela resan till vecka 30 där vi befinner oss nu. 

 

Å andra sidan känner jag mig fysiskt starkare nu i vecka 30 än förra gången i vecka 30. Jag får fortfarande på mig mina vanliga kläder, även om jag ibland drar på mig mammabyxor för OMG så bekvämma de är, och jag har inte lagt på mig så mycket utan ser fortfarande ogravid ut bakifrån. Jag tror att jag kan tacka Elis för det. För med honom kom rutiner in i vårt liv. Mat och mellis på fasta tider, någorlunda sömnrytm och noll möjlighet till att bara krascha i soffan en kväll eller helg. Det är full fart som gäller ♥