hannas

... kliver Kent upp på en scen nära mig. för nästa sista gången ska jag se dem live. Detta band som jag haft vid min sida sedan mitten av 1990-talet. Ibland en bit ifrån, ibland nära. Oftast alldeles in på. Ett band vars musik berör. På olika sätt utifrån min dagsform. Ett band vars ord sitter förevigat på mig. 

 

Konstig dag idag. Konstig mix av känslor. Dels superglad över att se bandet live igen, dels ledsamt över att detta är början på slutet. 

 

Jag hoppas på en kul kväll. Dans, sång, skratt, minnen och att bandet ingjuter hopp i oss. Hopp om en bra värld utan dem på scen, hopp om att vi kanske hörs och ses igen. För även om deras musik alltid kommer att leva kvar och vidare så är det något speciellt med att gå på konsert och se "sitt" band stå där. Framföra favoritlåtarna. Hänföra en brokig skara människor som utifrån vår enda gemensamma nämnare (Kent) blir hel.