hannas

Hetsen att komma tillbaka i form efter graviditeten läser man om överallt. Är det inte Kronprinsessan Victoria som hyllas efter att ha hoppat i klänningen efter åtta veckor så är det kändisar som står på röda mattan timmar efter förlossningen. I perfekt form. Utan ett enda graviditetskilo kvar på kroppen.

 

Jag blir så trött. Kroppen behöver nästan ett år på sig att återhämta sig efter den otroliga påfrestning det är att först bära ett barn i nio månader och sedan föda det. Man får inte börja styrketräna förrän ungen är sisådär tolv veckor, då är kroppen så pass stabil att den klarar av det.

 

Min filosofi har alltid varit att det tar den tid det tar. Att amma hjälper kroppen att återhämta sig snabbare och att bli av med gravidkilona. Den hjälpen fick nu inte jag. Sedan ett par veckor tillbaka kan jag ha kläderna jag hade innan jag blev gravid. Jippie! Inte sagt att jag är nöjd med det, för jag var långt ifrån i form även då. Men jag känner ingen stress att fortfortfort komma i form. Det får ta den tid det tar.

 

Senaste veckorna har även mitt diskbråck börjat bråka, med det även höften och vänsterbenet. Det gör att jag går, sitter och ligger snett för att slippa ha alldeles för ont. Naturligtvis slås muskelbristningen i bröstmuskeln upp och jag har nu ont överallt. Att lyfta Elis är ett rent helvete, jag får bita mig i tungan och hålla andan. Att sitta på golvet är rena rama tortyren. Det gör det skitsvårt för mig att kunna träna, att gå och simma eller ta en promenad. Känns som om jag tar ett träningssteg framåt för att sedan ramla tre tillbaka. Motivationen tryter och jag blir grinig. Dessutom är det bara tio dagar kvar till Vansbro ... Ångest!