Jag har på känn att jag kommer att få äta upp det jag nu ska skriva. Många gånger om. Men den senaste veckan har Kärstin varit en ängel nattetid. Hon har gått och lagt sig med oss och sovit hela nätterna. Hur duktig som helst, hur lugnt och skönt som helst. Det enda som har stört är Majsans snarkningar.
